shlokaH 31 pashchAddharma.n chariShyAmi pAvanArtha.n sudushcharam . shatrureSha mahAvIryo vajreNa nihato mayA .. 31..\\ padavibhaagaH pashchAt dharma.n chariShyAmi pAvanArtha.n sudushcharam . shatruH eShaH mahAvIryaH vajreNa nihataH mayA . anvayaH pashchAt pAvanArtha.n sudushcharam dharma.n chariShyAmi. eShaH mahAvIryaH shatruH mayA vajreNa nihataH. pratipadaarthaH pashchAt=Later; pAvanArtha.n=for the purpose of purification; sudushcharam=difficult to do, terrible; dharma.n=right path, sacrifice; chariShyAmi=will follow; eShaH=This; mahAvIryaH=one who has great courage. shatruH=enemy; mayA=by me; vajreNa=by the thunderbolt; nihataH=killed. anuvaadaH Indra says: Later I will perform an arduous sacrifice for purification of the sin. This courageous enemy was killed by me with the thunderbolt. shlokaH 32 adyApi chAhamudvignastakShannasmAdbibhemi vai . kShipra.n chhindhi shirA.nsi tvaM kariShye.anugrahaM tava .. 32..\\ padavibhaagaH adya api cha aham udvignaH takShan tasmAt bibhemi vai . kShipra.n chhindhi shirA.nsi tvaM kariShye anugrahaM tava . anvayaH takShan adya api cha aham udvignaH tasmAt bibhemi vai. tvaM kShipra.n shirA.nsi chhindhi tava anugrahaM kariShye. pratipadaarthaH takShan=O woodcutter; adya=Today; api=even; cha=and; aham=I; udvignaH=sorrowful; tasmAt=due to him; bibhemi=I fear; vai=certainly; tvaM=you; kShipra.n=quickly; shirA.nsi=the heads; chhindhi=tear to pieces; tava=to you; anugrahaM=kindness, favour. kariShye=I will do; anuvaadaH Indra says: O Woodcutter, even today I am sorrowful, I certainly fear him. You should quickly tear the heads to pieces. I will do you a favour (give you my favour). shlokaH 33 shiraH pashoste dAsyanti bhAga.n yaGYeShu mAnavAH . eSha te.anugrahastakShankShipra.n kuru mama priyam .. 33..\\ padavibhaagaH shiraH pashoH te dAsyanti bhAga.n yaGYeShu mAnavAH . eShaH te anugrahaH takShan kShipra.n kuru mama priyam . anvayaH mAnavAH yaGYeShu pashoH shiraH bhAga.n te dAsyanti. takShan eShaH te anugrahaH. kShipra.n kuru mama priyam. pratipadaarthaH mAnavAH=People; yaGYeShu=in sacrifices; pashoH=of the animal; shiraH=head; te=your; bhAga.n=portion; dAsyanti=they will give; takShan=O woodcutter; eShaH=this; te=for you; anugrahaH=favour; kShipra.n=quickly; kuru=do; mama=my; priyam=that which I like; anuvaadaH Indra says: During sacrifices, people give the head of the animal as a portion to you. O Woodcutter, this is my favour to you. Quickly do what I like to be done. shlokaH 34 etacchhrutvA tu takShA sa mahendravachana.n tadA . shirA.nsyatha trishirasaH kuThAreNAcchhinattadA .. 34..\\ padavibhaagaH etat shrutvA tu takShA saH mahendravachana.n tadA . shirA.nsi atha trishirasaH kuThAreNa acchhinat tadA . anvayaH tadA etat mahendravachana.n shrutvA tu saH takShA atha kuThAreNa trishirasaH shirA.nsi tadA acchhinat. pratipadaarthaH tadA=then; etat=that; mahendravachana.n=words said by Indra; shrutvA=having heard; tu=indeed; saH=that; takShA=woodcutter; atha=then; kuThAreNa=axe, hachet; trishirasaH=Trishiras'; shirA.nsi=heads; tadA=then; acchhinat=cut it into pieces; anuvaadaH Then having heard those words said by Indra, the woodcutter using an axe, cut Trishiras' heads into pieces. shlokaH 35 nikR^itteShu tatasteShu niShkrAma.nstrishirAstvatha . kapi~njalAstittirAshcha kalavi~NkAshcha sarvashaH .. 35..\\ padavibhaagaH nikR^itteShu tataH teShu niShkrAman trishirAH tu atha . kapi~njalAH tittirAH cha kalavi~NkAH cha sarvashaH . anvayaH tataH teShu nikR^itteShu trishirAH niShkrAman tu atha . kapi~njalAH tittirAH cha kalavi~NkAH cha sarvashaH . pratipadaarthaH tataH=then; teShu nikR^itteShu=when the heads were cut off [sati saptami]; trishirAH=Trishiras; niShkrAman=going out; tu=indeed; atha=then; kapi~njalAH=the chaataka bird; tittirAH=the titira birds, partridge; cha=and; kalavi~NkAHthe sparrows; cha=and; sarvashaH=everywhere; anuvaadaH Then, when the heads were cut off and indeed Trishiras passing away, then chaatakas, partridges and sparrows were everywhere. shlokaH 36 yena vedAnadhIte sma pibate somameva cha . tasmAdvaktrAdviniShpetuH kShipra.n tasya kapi~njalAH .. 36..\\ padavibhaagaH yena vedAn adhIte sma pibate somam eva cha . tasmAt vaktrAt viniShpetuH kShipra.n tasya kapi~njalAH . anvayaH yena vedAn adhIte somam pibate eva sma cha tasmAt vaktrAt tasya kapi~njalAH kShipra.n viniShpetuH. pratipadaarthaH yena=by which; vedAn=the vedas; adhIte=is known; somam=liquor; pibate=drinks; eva=only; sma=was; cha=and; tasmAt=from that; vaktrAt=face; tasya=his; kapi~njalAH=Chaatakas; kShipra.n=quickly; viniShpetuH=came out; anuvaadaH The face by which the Vedas was learnt and which was drinking Soma only, from that head his Chaatakas quickly came out. shlokaH 37 yena sarvA disho rAjanpibanniva nirIkShate . tasmAdvaktrAdviniShpetustittirAstasya pANDava .. 37..\\ padavibhaagaH yena sarvA dishaH rAjan piban iva nirIkShate . tasmAt vaktrAt viniShpetuH tittirAH tasya pANDava . anvayaH rAjan pANDava yena sarvA dishaH piban iva nirIkShate tasmAt vaktrAt tasya tittirAH viniShpetuH. pratipadaarthaH rAjan=O King; pANDava=O pandava; yena=by which; sarvA=all; dishaH=directions; piban=drinking; iva=just like; nirIkShate=watches; tasmAt=from that; vaktrAt=face; tasya=his; tittirAH=partridges; viniShpetuH=came out. anuvaadaH Shalya says: O King, O son of Pandu, that face by which he sees all the directions as though he was drinking them, from that head, partridges came out. shlokaH 38 yatsurApa.n tu tasyAsIdvaktraM trishirasastadA . kalavi~NkA viniShpetustenAsya bharatarShabha .. 38..\\ padavibhaagaH yat surApa.n tu tasya AsIt vaktraM trishirasaH tadA . kalavi~NkAH viniShpetuH tena asya bharatarShabha . anvayaH bharatarShabha yat tasya trishirasaH surApa.n vaktraM AsIt tadA tu tena asya kalavi~NkAH viniShpetuH. pratipadaarthaH bharatarShabha=O best of the Bharata clan; yat=that; tasya=his; trishirasaH=trishiras'; surApa.n=drinking, ambrosia; vaktraM=face; AsIt=was; tadA=then; tu=indeed; tena=by that; asya=his; kalavi~NkAH=sparrows; viniShpetuH=came out; anuvaadaH O best of Bharata clan, by which face Trishiras' drinking was done, from that face sparrows came out. shlokaH 39 tatasteShu nikR^itteShu vijvaro maghavAnabhUt . jagAma tridiva.n hR^iShTastakShApi svagR^ihAnyayau .. 39..\\ padavibhaagaH tataH teShu nikR^itteShu vijvaraH maghavAn abhUt . jagAma tridiva.n hR^iShTaH takShA api svagR^ihAn yayau . anvayaH tataH teShu nikR^itteShu maghavAn vijvaraH abhUt . hR^iShTaH tridiva.n jagAma takShA api svagR^ihAn yayau. pratipadaarthaH tataH=then; teShu nikR^itteShu=when those heads were cut off;[sati saptami] maghavAn=Indra; vijvaraH=free from anxiety; abhUt=became; hR^iShTaH=being pleased; tridiva.n=the heaven; jagAma=went; takShA=The woodcutter; api=also; svagR^ihAn=his home; yayau=went; anuvaadaH Then, when those heads were cut off, Indra became free from anxiety. Being pleased he went to the heaven. The woodcutter also went home. shlokaH 40 tvaShTA prajApatiH shrutvA shakreNAtha hata.n sutam . krodhasa.nraktanayana ida.n vachanamabravIt .. 40..\\ padavibhaagaH tvaShTA prajApatiH shrutvA shakreNa atha hata.n sutam . krodhasa.nraktanayanaH ida.n vachanam abravIt . anvayaH prajApatiH tvaShTA atha shakreNa sutam hata.n shrutvA krodhasa.nraktanayanaH ida.n vachanam abravIt. pratipadaarthaH prajApatiH=King; tvaShTA=Tvashta, Vishwakarma; atha=then; shakreNa=by Indra; sutam=son; hata.n=being killed; shrutvA=having heard; krodhasa.nraktanayanaH comp. krodha-sa.nrakta-nayanaH=one who's eyes are red due to anger; ida.n=these; vachanam=words; abravIt=spoke. anuvaadaH King Tavshta(Vishwakarma), then having heard that his son was killed by Indra, with his eyes red from anger, spoke these words shlokaH 41 tapyamAna.n tapo nityaM kShAntaM dAntaM jitendriyam . anaparAdhinamyasmAtputra.n hi.nsitavAnmama .. 41..\\ padavibhaagaH tapyamAna.n tapaH nityaM kShAntaM dAntaM jitendriyam . anaparAdhinam yasmAt putra.n hi.nsitavAn mama . anvayaH yasmAt mama nityaM tapaH tapyamAna.n kShAntaM dAntaM jitendriyam anaparAdhinam putra.n hi.nsitavAn. pratipadaarthaH yasmAt=Due to whatever reason; mama=my; nityaM=daily; tapaH=penance; tapyamAna.n=one who is doing penance; kShAntaM=patient,forebearing; dAntaM=subdued, restrained; jitendriyam=one who has overcome his senses; anaparAdhinam=one who has not committed offence; putra.n=son; hi.nsitavAn=killed anuvaadaH Whence, my son, who was patient, subdued and always doing penance and never comitting offence, was killed. (follows in the next) shlokaH 42 tasmAchchhakravadhArthAya vR^itramutpAdayAmyaham . lokAH pashyantu me vIrya.n tapasashcha balaM mahat . sa cha pashyatu devendro durAtmA pApachetanaH .. 42..\\ padavibhaagaH tasmAt shakravadhArthAya vR^itram utpAdayAmi aham . lokAH pashyantu me vIrya.n tapasaH cha balaM mahat . saH cha pashyatu devendraH durAtmA pApachetanaH . anvayaH tasmAt aham shakravadhArthAya vR^itram utpAdayAmi. me vIrya.n tapasaH cha mahat balaM lokAH pashyantu. cha saH durAtmA pApachetanaH devendraH pashyatu . pratipadaarthaH tasmAt=Due to that; aham=I; shakravadhArthAya=for the purpose of killing Indra; vR^itram=Demon named Vritra; utpAdayAmi=create; me=my; vIrya.n=energy, potency; tapasaH=of penance; cha=and; mahat=great; balaM=strength; lokAH=the world; pashyantu=let them see; cha=and; saH=that; durAtmA=evil soul; pApachetanaH=one who is guilty; devendraH=Indra, lord of devas; pashyatu=let him see; anuvaadaH Therefore, for the purpose of killing Indra, I will create the demon Vritra. May the world see the potency of my penance and great strength. And let that evil soul, guilty Indra [also] see. shlokaH 43 upaspR^ishya tataH kruddhastapasvI sumahAyashAH . agni.n hutvA samutpAdya ghoraM vR^itramuvAcha ha . indrashatro vivardhasva prabhAvAttapaso mama .. 43..\\ padavibhaagaH upaspR^ishya tataH kruddhaH tapasvI sumahAyashAH . agni.n hutvA samutpAdya ghoraM vR^itram uvAcha ha . indrashatro vivardhasva prabhAvAt tapasaH mama . anvayaH tataH kruddhaH sumahAyashAH tapasvI upaspR^ishya agni.n hutvA ghoraM vR^itram samutpAdya uvAcha ha indrashatro mama tapasaH prabhAvAt vivardhasva. pratipadaarthaH tataH=then; kruddhaH=being angry; sumahAyashAH=one who has great brilliance; tapasvI=sage; upaspR^ishya=having cleansed himself; agni.n=fire god; hutvA=having offered oblations; ghoraM=terrible; vR^itram=Vritra; samutpAdya=having created; uvAcha=spoke; ha=indeed; indrashatro=O enemy of Indra; mama=my; tapasaH=of scarifice; prabhAvAt=from its influence; vivardhasva=may you grow; anuvaadaH Then, the brilliant, angered sage, having cleansed himself, offered oblations to Agni, created the terrible demon Vritra and spoke: O enemy of Indra, may you grow from the power of my sacrifice. shlokaH 44 so.avardhata diva.n stabdhvA sUryavaishvAnaropamaH . ki.n karomIti chovAcha kAlasUrya ivoditaH . shakra.n jahIti chApyukto jagAma tridivaM tataH .. 44..\\ padavibhaagaH saH avardhata diva.n stabdhvA sUryavaishvAnaropamaH . ki.n karomi iti cha uvAcha kAlasUryaH iva uditaH . shakra.n jahi iti cha api uktaH jagAma tridivaM tataH . anvayaH saH sUryavaishvAnaropamaH diva.n stabdhvA avardhata. kAlasUryaH iva uditaH ki.n karomi iti cha uvAcha. shakra.n jahi iti cha api uktaH tataH tridivaM jagAma. pratipadaarthaH saH=He; sUryavaishvAnaropamaH=comparable to Surya -sun and Agni - fire; diva.n=the day; stabdhvA=having blocked; avardhata=grew; kAlasUryaH=dark sun; iva=just like; uditaH=ascended; ki.n=what; karomi=should I do; iti=thus; cha=and uvAcha=said; shakra.n=Indra; jahi=you should kill; iti=thus; cha=and; api=also; uktaH=having said; tataH=then; tridivaM=the heavens; jagAma=went. anuvaadaH He [Vritra], appeared just like sun and fire, having blocked the daylight grew large. Just as though a dark sun had ascended he said [to Vishwakarma]: What should I do? [Vishwakarma] said: You should kill Indra. Then he [Vritra] went to the heavens. shlokaH 45 tato yuddha.n samabhavadvR^itravAsavayostadA . sa~NkruddhayormahAghoraM prasakta.n kurusattama .. 45..\\ padavibhaagaH tataH yuddha.n samabhavat vR^itravAsavayoH tadA . sa~NkruddhayoH mahAghoraM prasakta.n kurusattama . anvayaH kurusattama tataH mahAghoraM prasakta.n yuddha.n sa~NkruddhayoH vR^itravAsavayoH samabhavat tadA . pratipadaarthaH kurusattama=O best of Kurus [Yudhisthira]; tataH=then; mahAghoraM=great terrible; prasakta.n=incessant; yuddha.n=battle; sa~NkruddhayoH=between the two angered; vR^itravAsavayoH=Vritra and Indra; samabhavat=happened; tadA=then; anuvaadaH Shalya says: O best of Kurus, then a great terrible, incessant battle between the two enemies, Vritra and Indra happened. shlokaH 46 tato jagrAha devendra.n vR^itro vIraH shatakratum . apAvR^itya sa jagrAsa vR^itraH krodhasamanvitaH .. 46..\\ padavibhaagaH tataH jagrAha devendra.n vR^itraH vIraH shatakratum . apAvR^itya saH jagrAsa vR^itraH krodhasamanvitaH . anvayaH tataH vR^itraH vIraH shatakratum devendra.n jagrAha. saH vR^itraH krodhasamanvitaH apAvR^itya jagrAsa. pratipadaarthaH tataH=then; vR^itraH=Vritra; vIraH=the courageous; shatakratum=epithet of Indra; devendra.n=lord of devas, Indra; jagrAha=grabbed; saH=He; vR^itraH=Vritra; krodhasamanvitaH=filled with anger; apAvR^itya=having opened; jagrAsa=devoured, ate up; anuvaadaH Then, the courageous Vritra, grabbed Indra [ the lord of Devas]. He being filled with anger, having opened his mouth devoured him[Indra]. shlokaH 47 graste vaktreNa shakre tu sambhrAntAstridashAstadA . asR^ija.nste mahAsattvA jR^imbhikA.n vR^itranAshinIm .. 47..\\ padavibhaagaH graste vaktreNa shakre tu sambhrAntAH tridashAH tadA . asR^ija.n te mahAsattvA jR^imbhikA.n vR^itranAshinIm . anvayaH graste shakre vaktreNa tu tridashAH sambhrAntAH tadA. te mahAsattvA vR^itranAshinIm jR^imbhikA.n asR^ijan. pratipadaarthaH graste=devoured; shakre=Indra; graste shakre=When Indra was devoured; vaktreNa=by mouth; tu=indeed; tridashAH=the gods; sambhrAntAH=terrified; tadA=then; te=that; mahAsattvA=very strong; vR^itranAshinIm=destroying Vritra; jR^imbhikA.n=yawn; asR^ijan=created. anuvaadaH When Indra was devoured by Vritra, indeed the terrified gods created a yawn to kill Vritra. shlokaH 48 vijR^imbhamANasya tato vR^itrasyAsyAdapAvR^itAt . svAnya~NgAnyabhisa~NkShipya niShkrAnto balasUdanaH . tataH prabhR^iti lokeShu jR^imbhikA prANasaMshritA .. 48..\\ padavibhaagaH vijR^imbhamANasya tataH vR^itrasya AsyAt apAvR^itAt . svAni a~NgAni abhisa~NkShipya niShkrAntaH balasUdanaH . tataH prabhR^iti lokeShu jR^imbhikA prANasaMshritA . anvayaH tataH balasUdanaH vijR^imbhamANasya vR^itrasya apAvR^itAt AsyAt svAni a~NgAni abhisa~NkShipya niShkrAntaH. tataH prabhR^iti lokeShu jR^imbhikA prANasaMshritA . pratipadaarthaH tataH=Then; balasUdanaH=Indra; vijR^imbhamANasya=one who is opening; vR^itrasya=Of Vritra; apAvR^itAt=from opening; AsyAt=from the mouth; svAni=his own; a~NgAni=limbs; abhisa~NkShipya=having folded closely; niShkrAntaH=came out; tataH prabhR^iti=from then on; lokeShu=in the worlds; jR^imbhikA=the yawn; prANasaMshritA=is associated with the life force; anuvaadaH Then, Indra(the destroyer of Bala), bringing his limbs close together, came out from Vritra's mouth. Henceforward in the worlds the yawn became associated with prana[life energy]. shlokaH 49 jahR^iShushcha surAH sarve dR^iShTvA shakra.n viniHsR^itam . tataH pravavR^ite yuddha.n vR^itravAsavayoH punaH . sa.nrabdhayostadA ghora.n suchiraM bharatarShabha .. 49..\\ padavibhaagaH jahR^iShuH cha surAH sarve dR^iShTvA shakra.n viniHsR^itam . tataH pravavR^ite yuddha.n vR^itravAsavayoH punaH . sa.nrabdhayoH tadA ghora.n suchiraM bharatarShabha . anvayaH sarve surAH cha shakra.n viniHsR^itam dR^iShTvA jahR^iShuH. bharatarShabha tataH sa.nrabdhayoH vR^itravAsavayoH punaH tadA ghora.n suchiraM yudha.n pravavR^ite. pratipadaarthaH sarve=All; surAH=devas; cha=and; shakra.n=Indra; viniHsR^itam=coming out; dR^iShTvA=having seen; jahR^iShuH=were pleased; bharatarShabha=O best of Bharata clan; tataH=then; sa.nrabdhayoH=between the two furious enemies; vR^itravAsavayoH=between Vritra and Indra; punaH=again; tadA=then; ghora.n=terrible; suchiraM=for a very long time; yuddha.n=battle; pravavR^ite=continued; anuvaadaH And all the devas, having seen Indra coming out, were pleased. O Yudhisthira, (O best of Bharata clan) then between the two furious enemies, Vritra and Indra, again the terrible battle continued for a very long time. shlokaH 50 yadA vyavardhata raNe vR^itro balasamanvitaH . tvaShTustapobalAdvidvA.nstadA shakro nyavartata .. 50..\\ padavibhaagaH yadA vyavardhata raNe vR^itraH balasamanvitaH . tvaShTuH tapobalAt vidvAn tadA shakraH nyavartata . anvayaH raNe yadA balasamanvitaH vR^itraH vidvAn tvaShTuH tapobalAt vyavardhata tadA shakraH nyavartata. pratipadaarthaH raNe=in the battlefield; yadA=When; balasamanvitaH=filled with strength; vR^itraH=Vritra; vidvAn=scholar; tvaShTuH=Tvashta's; tapobalAt=from the power of penance; vyavardhata=increased; tadA=then; shakraH=Indra; nyavartata=turned back; anuvaadaH In the battlefield, when the energetic Vritra was strengthened due to the power of Tvashta's sacrifice, then Indra was turned back. shlokaH 51 nivR^itte tu tadA devA viShAdamagamanparam . sametya shakreNa cha te tvaShTustejovimohitAH . amantrayanta te sarve munibhiH saha bhArata .. 51..\\ padavibhaagaH nivR^itte tu tadA devAH viShAdam agaman param . sametya shakreNa cha te tvaShTuH tejovimohitAH . amantrayanta te sarve munibhiH saha bhArata . anvayaH bhArata tadA nivR^itte tu devAH param viShAdam agaman. tvaShTuH tejo-vimohitAH te shakreNa cha sarve munibhiH saha sametya te amantrayanta. pratipadaarthaH bhArata=O Bharata,[ Yudhisthira]; tadA=then; nivR^itte=ceased, returned; tu=indeed; devAH=the devas; param=very much; viShAdam=dejection; agaman=got; tvaShTuH=Tvashta's; tejaH=brilliance; vimohitAH=bewildered; tejo-vimohitAH=bewildered by the brilliance; te=they; shakreNa=with Indra; cha=and; sarve=all; munibhiH=sages; saha=with; sametya=together; te=they; amantrayante=began to discuss; anuvaadaH O Bharata, then (seeing Indra returned) the devas became greatly dejected. They were bewildered by Tavshta's brilliance and together with Indra and all sages they thought. shlokaH 52 ki.n kAryamiti te rAjanvichintya bhayamohitAH . jagmuH sarve mahAtmAnaM manobhirviShNumavyayam . upaviShTA mandarAgre sarve vR^itravadhepsavaH .. 52..\\ padavibhaagaH ki.n kAryam iti te rAjan vichintya bhayamohitAH . jagmuH sarve mahAtmAnaM manobhiH viShNum avyayam . upaviShTAH mandarAgre sarve vR^itravadhepsavaH . anvayaH rAjan bhayamohitAH te ki.n kAryam iti vichintya sarve vR^itravadhepsavaH mandarAgre upaviShTAH mahAtmAnaM viShNum avyayam manobhiH jagmuH. pratipadaarthaH rAjan=O King; bhayamohitAH=being stupefied by fear; te=they; ki.n=what?; kAryam=should be done; iti=thus; vichintya=having thought; sarve=all; vR^itravadhepsavaH=wishing the end of Vritra; mandarAgre=on the top of the Mandara mountain; upaviShTAH=sat; mahAtmAnaM=great soul; viShNum=Vishnu; avyayam=unchanging, eternal; manobhi=with their minds; jagmuH=went to (thought of); anuvaadaH O King, being stupefied by fear, they thought, "what should be done?" and then all of them (wishing the end of Vritra) sat on top of the Mandara mountain and with their minds thought of the great soul, eternal, Vishnu. - follows in the next chapter ================== End - Section 9 ==================